Kerstin och Jonny Stenberg och deras fyra pojkar blev en av Barnsemesters testfamiljer! De fick låna en sprillans ny fulltankad 7-sitsig Chrysler Grand Voyager över helgen (tack till Chrysler, ni är allt bra snälla!). Med utsövda barn och kylväskan full med mat gav de sig iväg och vi vinkade hej då.
Uppdraget var att köra till Smålands eget Vilda Västern: High Chaparral. En nöjespark som har funnits så länge att många föräldrar själva minns hur de var där som barn och vaskade guld, träffade tvättäkta indianer och såg cowboys skjuta från höften. Men hur är parken idag? Läs familjen Stenbergs egen berättelse:
Vi var framme vid 10.30, efter tre timmars bilresa från Malmö. Innan vi gick in på High Chaparral åt vi frukosten vi hade tagit med hemifrån. Härligt med mätta och förväntansfulla barn!
Rakt in i 1800-talet
Vi gick från parkeringen rakt in i 1800-talet. Alla hus var som tagna direkt från vilda västern, alla som arbetar där var klädda i tidsenliga kläder. En del vuxna besökare hade också klätt sig tidstypiskt, och många barn hade något attribut från Vilda Västern, t ex västar, cowboyhattar, pistolhölster och egna ”pickor”.
Bröderna Dalton i westernstaden
High Chaparral är uppdelat i fyra områden: westernstad, indianby, Mexico och tivoli. Det första man kommer till är westernbyn. Där är det Lucky Luke show varje dag, och där ville vi börja dagen. Det finns två läktare uppställda för barnen och vi vuxna står längs med husen. Efter en stund hör vi bröderna Dalton närma sig och direkt är showen i full gång! Det blev många skratt blandat med små överraskningsmoment. Showen varade i ungefär 20 minuter. För kort tyckte vi! Showen var underhållande för både vuxna och barn och kunde gärna ha varit 5-10 minuter längre, faktiskt.
Karusellåk tills vi blev snurriga
Medan vi gick längs huvudgatan mötte vi både diligenser och ett litet eltåg, som man kunde åka med mellan de olika byarna. Vi gjorde några besök i olika souvenirbutiker för att slutligen hamna på tivolit. Där ville ju barnen åka karuseller så klart. Lösa biljetter kostade 20 kronor och åkband kostade 70:-. Vi valde åkband. Då kunde barnen åka så mycket de orkade och 70 kronor kändes helt OK.
Ugh, ugh!
Sedan ställde vi in siktet på indianbyn. Då gick vi genom westernbyn igen och passerade även den stora järnvägen. Där stod ett stort svart lok med två vagnar som man kunde åka till Mexico med (!). Vi bestämde oss för att prova det på vägen tillbaka (tyvärr hann vi inte det eftersom klockan blev så mycket att de hunnit stänga tåget. Synd för jag hörde ryktas om både tågrån och annat spännande). Väl framme i indianbyn gick vi in i indianshopen och vi tittade runt i tälten som var uppställda. Där kunde man se hur indianerna levde. Under högsäsong har de även en show här. Alla shower på High Chaparral är gratis - trevligt tycker vi!
Papporna fick pisk!
Runt indianbyn finns en flod. Vi gick bort till kajen och klev ombord på hjulångaren Nanchez. Den här hjulångaren är en miniatyr av den riktiga Nanchez, den som kör på Mississippifloden. Efter 10 minuters skön färd på floden var vi framme i Mexico. Solen gassade hett den här dagen, det kändes faktiskt precis som om vi hade kommit till Mexico på riktigt. Min man Johnny fick genast syn på en man som kunde snärta med piskor så att det lät som pistolskott. Där fastnade vi en bra stund. Många pappor ville prova och visa att de kunde, och det blev många gapskratt när de misslyckades rejält och råkade piska sig själva. Ajjj!
Sedan satte vi oss i skuggan av tiendans tak och åt glass och drack kall läsk. Där kunde barnen precis som i de andra byarna fritt springa runt och leka pang pang. De sprang ut och in i de olika husen, sköt och dog till höger och vänster. Under högsäsong har de en specialshow här ”i Mexico”.
Stuntmän och action
Nu började klockan närma sig klockslaget då den stora wild-west-showen skulle börja, så vi började gå ner mot den stora arenan. Där fanns det en jättestor läktare (mycket bra, alla barn kan se showen). Strax innan showen började kom en värdinna ut från hotellet som tillhör sceneriet. Hon ger oss i publiken en story om vad som hänt här i staden, så när föreställlningen börjar är alla inne i handlingen. Det blev en väldigt spännande show med mycket action och många stunts. Föreställningen avslutades med att en av deltagarna gjorde ett halsbrytande stunttrick – det gillade barnen!
Roligt miniwestern för barnen
Nu var det nästan stängningsdags. Men barnen hann med en tur in i lustiga huset, där allting lutade jättemycket. Roligt! Sedan gick vi ner till Buffalo city, som är ett miniwestern där barnen kan leka av sig ordentligt. Det enda som är förbjudet är att klättra på hustaken. Här gjorde barnen av med de allra sista krafterna. Vilken heldag!
Hann inte med allt!
Vi hade jätteroligt på High Chaparral. Att vi dessutom hade prickat in en varm och solig dag gjorde besöket ännu mer lyckat. Både shower och attraktioner ingick i entrén. Allt utom tivolit, så det är ett prisvärt familjenöje tycker vi. Det finns en stugbyn så att man kan vara två dagar inne på High Chaparral. Det vore ingen dum idé, för vi var ju där hela dagen och vi hann inte med allt. Under högsäsong är dessutom poolen med vattenrutschbana öppen.
Somnade på tre sekunder
Vi sjönk ner i bilstolarna i Chryslern, knäppte på bältena och vände hemåt.
Ungarna sa inte ett pip där bak. Vi hann knappt ut på stora vägen förrän första barnet somnade. Sedan knoppade nästa barn in, sedan nästa och nästa.
Kvällen var fortfarande varm ute men vi hade svalt och skönt i bilen. Vi satte på lite soft musik i högtalarna och fick en riktigt mysig pratstund på vägen hem.
Bra att veta: i varje stad finns minst en shop och en del av dem har saker för vuxna som gillar vilda västern, t ex cowboyboots och liknande. Det finns också minst en restaurang/café i varje stad. Det finns även bord och bänkar utställda lite varstans på området om man vill äta medhavd mat.
Har ni cowboy eller indiankläder hemma så låt barnen klä ut sig hemma och komma dit i full mundering – det gör besöket ännu mer minnesvärt. Och en sak till – glöm inte kameran!
Glada sommarhälsningar från testfamiljen
Johnny & Kerstin Stenberg och 4 småcowboys